AxelPappa, Tomas Staffan

Om min rövade lillebror Axel mfl.

Hämta gärna denna text som Worddokument. Klicka på Dokumentet.

"Jag" i texten är min och Axels pappa Tomas (hemsida). /Staffan


Samhällsinformation.

För kännedom till Allmänheten.
Syfte: Till försvar av Demokratin. 				Trelleborg våren 1997.

Om Axel 91 05 27 - 0996, m fl


         Gossen är svensk medborgare, bor i Sverige och vet än idag ej att han har en far eller 
att han har en halvbror. (Åtminstone har han ännu ej träffat sin far eller bror.) Telefon till 
folkbokföringen i Vänersborg är (?) 0521 - 274 000. Begär där personbevis (offentlig 
handling) med uppgift om när faderskapet blev fastställt. (Drygt två år tog det. Syftet är
 att röva Barnets rätt. Fadern lämnat blodprov för analys den 91 07 08 på blodcentralen
 vid Lunds lasarett. DNA-analys behöver tre dygn. Lagen kräver snabbhet.) 
     Jag känner till ett annat Barn i Klippan som är åtta år (januari -97) och får fortfarande ej 
träffa sin far. Det tog fem år att fastställa faderskapet trots att pappan medverkat. En läkare
i Nora (Norr om Örebro) blev dömd till 18 månaders fängelse för brottet att åka med sina 
tre barn på semester. Avtjänat 12 mån. = 2/3. Han säger att det var en kurs i realitets-
orientering och studie i pennalism. Han har förbud att träffa sina barn. Skäl; galenhet och
fara för barnen. Men! han är ej mer galen än att han försörjer sig som läkare.
     Var och en som vill rota i mitt fall erbjuds fullmakt av mig. Jag har ej mer skit i mitt mjöl 
än att jag kan stå för det. Sekretessen är till för att dölja tjänstemännens och
socialnämndernas brottslighet. 
     Då ett lands lagar ej följs av den offentliga makten, så är det i Sverige, 
—ja då är det ej fråga om juridik. Det är politik.
     Medvetna Fadersrov och rättsövergrepp är övergrepp. Politiker i Trelleborg som jag 
varit i kontakt med och som stöder övergrepp mot Barn är: Catrin Persson(s), 
Lisbeth Gisselkvist(s), Erna Green Allison(m), Arne Nilsson(s), Berndt Fribing(s),
Bo Carlsson(s), Sune Larsson(c), Lennart Engholm(fp hoppla m), Agneta Ringström(m), 
Marianne Ohrlander(m), Anders Östergren(s), m.fl. De flesta sitter i Nämnder enligt egna
uppgifter. F.ö. har Catrin Persson(s), ordf socialnämnden och riksdagsman, 
för mig förklarat att hon inte tycker att lagen skall följas. Hon vill inte ens med ett kort 
telefonsamtal försöka skapa en dialog med min Gosses mor för hans skull. Hon begår brottet
tjänstefel genom att nonchalera min framställan till nämnden i vilken jag begär hjälp. 
Jag får varken beslut, fullföljdshänvisning eller begärd offentlig handling. 
I Åke Saldeen; "barn och föräldrar", familjerätt II s 64 står att läsa: 1990 års lagstiftning 
innebär därför att landets kommuner genom en ny regel i socialtjänstlagen ( §12a ) ålagts 
att kunna erbjuda föräldrar " samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor 
rörande vårdnad och umgänge (samarbetssamtal)". ## Det åliggandet fullgörs genom att 
soc. uppmanar mammor att vägra all kontakt mellan barnet och den modern påstår är far till 
Barnet. Det är så i Malmö, Lund, Vänersborg och Kristianstad.
     Jag har således först muntligen begärt bistånd av socialnämnden och 
sedan skriftligen påmint om min begäran. Åter; Nämnden vägrar svara, 
fatta beslut, ge fullföljdshänvisning eller ge ut begärd offentlig handling. 
     Jag tycker att det var riktigt att lägga ner "Kontakten" *. Ofta gick det flera personal 
per besökare. Det har jag själv sett. När jag utövade min yttrande- och åsiktsfrihet överföll 
personalen mig. 		* En imaginär arbetsplats men ett reellt kostnadsställe i Trelleborgs Kommun. 
     Beträffande Brottsofferjourerna så är min och flera andras erfarenhet den att de 
konsekvent stöder brottslingarna när det är Sveriges Offentliga makt som 
begår brott mot medborgarna.
Sverige ratificerade Barnkonventionen 1990. 
Sverige struntar i konventionen. 
Barnombudsmannen tycks vara en propagandabluff.
Vill du ge dina pengar till censurerade media? 
Vill du ha en brottslig offentlig makt? 
Det är ruinerande att drabbas av politikerklassens övergreppsindustri. 
Bidrag till min kamp mottages girigt! 
     Som tekniker anser jag att problem är till för att lösas. Intresserade samarbetskunniga 
medborgare är välkomna att höra av sig. 

 

Mera Samhällsinformation.

För kännedom till Allmänheten.
Syfte: Till försvar av Demokratin. 			Trelleborg den 20 oktober 1997.

En bonde måste ta mer ansvar för sin säd 
än han får lov att göra som pappa. 
Revingeheds Pansarbrigad gav Staffan 
kraften att åter finna sin far. Far och son 
har varit absolut avskurna från varandra 
mellan augusti 1989 t.o.m. 1996. Praktiskt 
sett har kontakten varit bruten perioden 
1983 till 
"Militär Utryckning i Civila Kläder" 1997. 
Dvs i 14 år. Bistånd för kontakt har begärts
 av myndigheterna. För att lära känna 
varandra gjorde vi en två månaders segeltur.
På väg hem från Bergen gnagde vetskapen 
om sin (halv-) lillebror hos Staffan. 
I Grimstad ville han ändra rutten. Kursen 
sattes till Uddevalla i stället för Læsø. Vi tog 
buss till Vänersborg och ägnade en hel dag 
till att lokalisera Lillebror. Ett foto1 möjlig-
gör identifikation. 
Den 8 augusti 1997.
Vi, jag och min äldste son Staffan, besökte 
sexårsgruppen som var ute på lekplatsen. 
Jag sade: "— Hej Barn. Vet ni om Axel har 
någon pappa? Kavat på sexåringars vis svarade 
barnen; "—Nej, Axel har ingen pappa." Axel själv 
svarade sorgset; "—Nej, jag har ingen pappa.
Jag talade tydligt om för Axel och de andra 
barnen att detta är fel. "—Du har en pappa och 
det är jag som är din pappa. Staffan här 
bredvid är din bror". Förundran hos Axel. 
Några få minuters samtal hann vi få. Jag 
konstaterade att Axel uppvisar sorgsenhet. 
Samtalet tydde på att man bryter ner gossens 
självförtroende. Hela ena handflatan var 
brännskadad. Allvarliga indikationer. Jag 
talade om för Axel att jag heter Tomas och 
storebror heter Staffan. Namn och tele-
fonnummer skriver vi på en lapp som Axel får. 
Han förklarar då att han inte kan eller får 
telefonera! Det brukar mycket yngre barn kunna.
Mer hann vi inte prata. 

Det oprovocerade våldet.

Plötsligt överfalls jag bakifrån av tre tjänstemän 
som misshandlar mig och försöker kasta mig till 
marken. En om halsen och en i vardera armen. En 
fjärde tjänsteman sliter tag i Axels arm så våldsamt 
att han skriker av smärta. Därtill blir han skrämd 
och börjar gråta. Socialtjänsten misshandlar 
således både mig och pojken. Papperslappen med 
våra namn och telefonnummer tar personalen från 
pojken. Staffan, "Faderlös" i 14 år, chockas och 
handlar ej för att skydda sin bror förrän jag skriker 
åt honom att ingripa. Personalen tänker gömma 
Axel. Jag tvingas slå mig fri och kan hjälpa Staffan. 
Personalen försvinner för att hämta förstärkning 
till sin brottsliga verksamhet. Ett litet andrum får vi, 
två bröder och deras far. Ytterligare några få ord 
hinner vi växla.
     Så kommer dom som det är så synd om. Dom med så små resurser…
 POLISEN. In fräser tre polisbilar på barnens lekplats. Ut hoppar 
fem av Statens hjältar. De förhindrar kontakt mellan bröderna och 
rövar pappa från ett barn. 
     Polisen förstör sedan bevis, gömmer och skyddar dem som miss-
handlat. Tar ej anmälan. Staffan och jag går till stationen för att 
anmäla. Motvilligt tas vi emot. Vill ej göra färdigt p.g.a. lunchtid. 
—O.K, vi lunchar också. Ny tid 1330 . När vi återkommer blir vi 
utkastade. Senare konstaterar jag att anmälan är felaktigt nedteck-
nad och godkänd av myndigheten. Ej av mig. 
Åklagare Gillberg: "anledning saknas att anta att brott förövats". 
Så skyddas makten. 
Mamman och myndigheterna. 
     Jag ber läsaren att ej fokusera sig på moderns egenskaper. 
Hennes motiv och vilja är ointressant. Myndigheter och politiska 
nämnder skall följa Sveriges Lag och ratificerade konventioner. 
Det gör de ej. Mina Barn och jag är offer för statsterror. Precis alla 
vidtalade myndigheter har trotsat lagen och barnkonventionen. 
Kriminaliteten har snart pågått i sju år. Modern är ej ansvarig för
den offentliga maktens brottslighet. 
Politikerklassen 
     Riksdagen skall hävda Grundlagarna. Det gör den ej! 
Jag har själv sett att lagen trotsas. Då är det ej fråga om juridik. 
Det är politik. Således har jag vänt mig till politikerna. 
Min erfarenhet är att politikerföraktet är generellt. Precis 
alla partierna föraktar medborgarna och konstitutionen. 
Alla riksdagsmän (ett 30-tal) har gjort samma ställningstagande. 
De anser det politiskt lönsamt att skada barn och 
göra medborgaren rättslös. Klassiskt rövar diktaturer Barn. 
Det är känt att barn skadas av föräldrarov. 
Övergreppsindustrin och politikerklassen vinner makt. 
Vi heterTomas Gidlöf ,Tfn 0410 - 33 43 83 och Staffan Gadd 046 - 211 78 82. 

 

Noter: 
1. Hur jag fått ett foto av Gossen är bara det en lång historia. 
    Jag nödgades bl.a. bedriva opinionsarbete i Vänersborgs Segelsällskap 
    och utnyttja valrörelsen 1994. 
2. De åsikter jag, Tomas Gidlöf, uttrycker i detta dokument vilar på 
    stabil juridisk grund och urgammal nordisk rättsuppfattning. 
Tryckt mångfaldigat och utgivet den 97 10 20 av Tomas Gidlöf, Matrosvägen 5 Trelleborg.

Till förstasidan.